Tävlingen i Jyväskylä blev inställd så första tävlingen med den nya motorn blev på Botniaring isället. Det blev ganska jäktigt med meckandet strax före tävlingen, då vi stötte på diverse problem. Dagen innan tävlingen tog vi bilen till Jurva för provkörning, då vi inte hade hunnit testa med 6:an ännu på bana. Då vi skulle ta bilen på trailern, gick den nya motonet kamremsspännaren sönder, varpå ett totalhaveri var nära förestående. Vi löste problemet då grannen hade en bättre begagnad på lager. Väl framme vid Jurva hann vi köra några varv innan vi märkte att växellådan läckte, så vi bestämde oss för att byta till en tjockare olja.

Den stora dagen inleddes tidigt på morgonen med ett oljebyte i den kalla dimman på det ensliga depåområdet. Efter ca två timmar dök det upp flera deltagare med sina tävlingsbilar. Tävlingsbestyren tog fart och bilen blev besiktad och vikten visade sig vara riktigt lagom.
Så småningom var det dags för tidskörning och Bob blev den lyckligt lottade, då han ändå skulle köra först i tävlingen. Vi startade från ruta 20 av ca 30. Bilen gick som ett skollat troll i starten och redan efter ett halvt varv var vi förbi 5 pinnar! Dock skedde ett missöde på samma varv i utgången av en 180 graders kurva då vi blev påkörda av en bil i sidan och sidorutan krossades. Reglerna säger att man inte får köra utan denna, så vi fick körförbud tills vi fixat en ruta.

Dysterheten utbröt i frustration, då man heller inte fick köra enbart med ett nascarnät som vi fick låna av några vänliga medtävlare (detta har tydligen blivit lagligt inför denna säsong). Frustrationen utbyttes till hopp då en ortsbo sade sig ha en ruta hemma i garaget. Johan och Simon hoppade i bilen och fortsatte rejset på allmän väg, varpå de fastnade i en polisrazzia för blåstest. Lyckligtvis hade en "bromskloss" just före förhindrat deras framfart i olaglig hastighet, så de slapp böter.
Då vi fick rutan visade den sig vara ämnad för en E21:a.Nu var goda råd dyra och något måste göras. Simon fattade mod och tog humlan i högsta hugg och modifierade bilen till rätta proportioner. Efter två bultar och en rulle silvertejp var bilen som ny igen, och Simon hoppade bakom ratten.

Efter över en timmes depåstopp började det sålunda, och tidsskillnaden till toppplaceringarna var av betydande storlek. Detta hindrade dock inte Simons framfart, som fullkomligt pälsade sina medtävlare, och tog i medeltal 5 omkörningar per varv! :)

Rejset fortsatte utan större bekymmer och vi tog oss i mål , fastän placeringarna inte var att tala om. Vi var bland de absolut snabbaste bilarna på banan, fastän våra bromsar var rätt kassa. Vi var nöjda att vi trots allt fick hem bilen, då det hade kommit ett par anbud på den. Vi fick blodad tand av denna tävling, då vi hade en konkurrenskraftig bil, så vi väntar med spänning att vårens tävlingar ska dra igång.
